Livet enligt Lina

Ja, vad ska man säga om den lilla damen. Hon är busig, busigare än Noah i den åldern. Hon far fram som en virvelvind och tar för sig. Får hon inte som hon vill visar hon det högt och tydligt, hon blir arg eller sur. Hon är ganska bra på att ge onda ögat och blir helt svart i blicken när det kommer någon i närheten som hon inte känner ordentligt och som kanske ser lite otäck ut (farfar har fått onda ögat alla gånger vi träffats, vilket ju inte är så många, sedan hon började bli mer uppmärksam på omgivningen). Dessutom upplever dom allra flesta som träffar henne men som inte känner henne eller träffar henne ofta eller längre stunder att hon är butter. Hon är så butter och misstänksam så fort det handlar om människor hon inte känner. Och hon vägra låta sig charmas också. Det ska ske på hennes villkor i hennes takt annars får det vara.

Hon lullar runt här hemme och sysselsätter sig själv med allt möjligt. Inte alltid blir det så bra, som t.ex. när hon hämtar den rena, torkade tvätten från tvättställningen och ska tvätta den i toaletten. Eller när napparna behöver ett bad…i toaletten. Eller när hon jagar stackars Spike. Men oftast brukar hon sysselsätta sig med att spela på synten eller det lilla pianot, läsa en bok (hon älskar böcker och kommer gärna dragandes med två-tre böcker som hon kräver att vi ska läsa för henne. Hon kan titta så uppfodrande på så man vågar inget annat). Hon älskar också att bada, häromdagen blev det klädsim för hon kunde inte vänta tills kläderna var av och jag redan hade börjat spola upp vatten (ja, jag borde ju veta bättre och klä av henne först och sedan börja hälla upp vatten). För någon vecka sedan duschade Johan och då ville hon in i duschen med honom. Men det fick hon inte. Så där stod hon utanför draperiet med sin badleksaker; ett decilitermått och en spade, och väntade på att hon skulle få komma in. Hon stod där hela tiden till han stängde av duschen. Då insåg hon att hon inte skulle få duscha hon också så då traskade hon iväg och i farten kastade hon sina badleksaker och gick för att göra något annat. Det var en ganska söt syn där hon stod så förväntansfull men det var skönt att hon inte blev ledsen när hon inte fick som hon ville.

Snackar gör Nemi också. Hon har ord för allt eller gester. Det är svårt att missa vad hon vill (iaf vi som känner henne) för hon visar tydligt vad hon vill. Hon kan ju säga vissa ord också:

tatt = katt
bab = banan
usch = ost
töst = törstig
äs = läsa
pijk = Spike (fast ibland blandar hon ihop doris och spike så då får doris heta spike också)
gois = Doris
bapp = napp
gacka = jacka
öss = mössa
Det finns fler, jag måste bara fundera lite…

Annars är det väl som alltid, full fart och hon växer stadigt. Det är någon månad till 18-månaderskontrollen så jag har inte någon direkt koll på hur lång hon är eller vad hon väger. Nu har hon fått byta stol och ta över Brion som Noah satt i innan. Hon sitter som en kung i den. (vadå, klart hon är en kung ) Hon älskar att ta på sig andras skor (mest Noahs men hon har försökt med Johans vinterkängor och mormors pälstofflor också) och klampa omkring i. Och hon gör det länge. Det är ofta men möter henne på morgonen, när Johan tagit barnen, iförd pjamas, gummistövlar och Noahs mössa. För hon älskar inte bara skor utan mössor också. Helst Noahs för dom är stora och bra och lätta att dra på sig själv.

Jag är lite dålig med uppdateringar över hur barnen utvecklas. Det är synd för det är ju så roligt att läsa efteråt. Här kommer iaf en liten en om Noah:

Vi hade vårt inskolningssamtal med hans fröken på nya fsk. Hon hade ingenting att ”anmärka” på. Han har kommit bra in i gruppen och leker med alla barnen. Det är ju ganska många sexåring men han får vara med i deras lekar också även om han föredrar barnen i hans egen ålder. Elias, Joel och Michelle är dom han leker mest med just nu. Joel är lite äldre än dom två andra. Han är snäll och omtänksam, bråkar aldrig med dom andra barnen utan går till fröknarna om det blir knasigt i någon lek och ber om hjälp. Han kan tycka det är lite tråkigt att gå ut ibland för det finns inte så mycket att göra (gissar att det speciellt gäller onsdagarna för då är det cykelfritt på gården). Han äter bra (jo, det har vi ju märkt här hemma också) och provar allt. Vill gärna hjälpa till och duka. Han har även strukit, med ett riktigt strykjärn. Det tyckte han var roligt. Likaså att få vara i snickarrummet och bygga saker.

Annars då? Noah har börjat slå riktiga kullerbyttor. Miguel lärde honom när han var här för ett tag sedan och sedan dess har han tränat. Innan var det lite snett och så men för någon dag sedan gjorde han en helt perfekt. På kvällarna, när jag nattar, läser vi en kapitelbok; Lillebror och Nalle. Jag trodde han skulle vara för liten för att bara ligga och lyssna utan bilder men han älskar den. Han vill bara höra mer och mer. Så vi får nog skaffa några fler sådana böcker. Sjunger jag på kvällen vid nattning sjunger han gärna med i både Imse Vimse, Blinka lilla stjärna och Elva små troll.

Han börjar prata mer och mer rent och han babblar på en massa. Kommer med små finurliga kommentarer som han gått och tänkt på. Har alltid svar på tal. Fröknarna på fsk tycker han är rolig för han säger en massa tokigheter. Han är rätt så bra på att tänka flera steg i taget så ibland kan det bli en intressant vändning när man pratar med honom här hemma. För han drar sådan roliga slutsatser. Hör allt gör han också. Han snappar upp varenda litet ord som sägs. Sen kan han komma och fråga om det flera dagar senare.

Just nu står det en liten cykel, en cykelhjälm och en kikare på önskelistan inför julafton. Kikare har han velat ha sen han fyllde år senast och cykel sen i somras. Cykelhjälmen kom till efter han började på fsk för där måste man ha cykelhjälm om man ska cykla på sparkcykeln. Något han iofs bemästrar riktigt bra eftersom han kört på sin lilla sedan i vintras.

Slutligen så fick Noah sin influensaspruta för knappt en månad sedan. Sprutan mot ”den nya influensan A(H1N1)” eller i dagligt tal Svininfluensan. Det gick rikigt bra, han tyckte det var obehagligt just när BVC-sköterskan stack men så fort han fick plåster på var det bra igen. Inga biverkningar, så det var ju skönt.